Varför ett mål 0 om ingen korruption?
Genom de sjutton målen i Agenda 2030 är ambitionen att till år 2030 avskaffa extrem fattigdom, minska ojämlikheter och orättvisor i världen, främja fred och rättvisa och lösa klimatkrisen. Allt fler företag, myndigheter och kommuner arbetar för att bidra till hållbarhetsmålen på olika sätt. Kännedomen om målen ökar – även om mer kunskapsinsatser fortfarande krävs. Gömt som ett delmål i hållbarhetsagendan är mål 16.5 om att väsentligt minska alla former av korruption och mutor. Men, kommer vi inte till rätta med korruptionsproblematiken har vi inte heller möjlighet att uppnå de globala målen.
OECD, Världsbanken och IMF beräknar att omkring 35 000 miljarder kronor årligen går förlorat till korruption. Uppskattningar från FN indikerar att det finansiella gapet för att uppnå hållbarhetsmålen är 25 000 miljarder kronor. Krasst kan man konstatera att utan det stora ekonomiska svinn som korruption medför, kan man göra enorma framsteg för en hållbar utveckling.
Korruption saknar en enhetlig definition, men är i grunden en form av maktmissbruk för egen eller annans vinning. Oavsett definition är korruptionens främsta skadeverkning att den slår mot förtroende – och tilliten i samhällen. Många liknelser har fått beskriva korruption, däribland cancersvulst, rost, parasit – allt för att åskådliggöra den förödande effekt som korruption har på samhällen.
Institutet Mot Mutor har tagit fram denna sammanställning för att konkret visa på hur korruption förgör möjligheterna till hållbar utveckling. Sammanställningen innehåller exempel på hur korruption påverkar olika områden kring hållbarhet. Bland annat exempel på hur korruption håller fast personer i fattigdom, ökar de farliga utsläppen och sätter krokben för jämställdhet.